Vaknade idag med en känsla som jag inte haft på jävligt länge. Jag vaknade upp och kände mig så jävligt ensam ledsen samt så sjukt nervös inför mitt möte med min mentor. Började böla imorse för att jag kände mig helt tom!!! Jag kände att jag inte hade någon jag menar allvar inte någon längre runt mig.

Jag har tidigare haft en känsla av att allt kommer att lösa sig men idag känns även det så långt ifrån att jag bara inte kan ta på den känslan. Mina mål med vad jag vill och vart jag ska känns också rätt så avlägsna just nu. Det enda jag vet är att just nu kämpar jag med ett beroende som jag vet jag ska bli kvitt med för att kunna gå vidare. Jag hade hoppats på att kunna göra detta samtidigt som jag håller på med min träning och mitt mentala tänk men just idag kändes det bara som en ren tomhet. Kanske vaknade upp med en oro i kroppen som gjorde att jag fick den känslan eller kanske är det att jag pressar mig själv till något jag inte har kontroll över? Jag vet innerst inne att jag har några få personer som betyder oerhört mycket för mig och mitt välmående och även om det känns tomt nu så vet jag att man kan lita på dessa och att det stärker mig att dom finns i min närhet.

(null)

(null)nu är det bara att jobba vidare och hoppas att dagen blir bättre än vad den starta. Jag önskar ingen verkligen ingen att vakna upp med den känslan jag gjorde idag för alla människor är värda och ha någon vid sin sida som kan skänka en glädje och en må bra känsla.

Det är så skönt att veta att det bara är 2 1/2 vecka kvar till HälsoCamp5 den 5-8 mars då vi kommer få träffa så många underbara människor igen. Kärlek & Respekt till er alla.

LOVE U ALL.

Med vänlig hälsning,
Slejman Karadag

Contact us